Bittelitte

- är inte tung att bära.... Sägs det!
Men utifrån vad man har för kunskap kan det plötsligt infinna sig krav från omgivningen.
Då är det dax att fundera på vad man vill göra med sin kunskap?
För mig handlar kunskap om att få insikter i något som intresserar och berör mig ända in i själen.
Brinner man för ämnet fastnar informationen lättare och man bär kunskapen med glädje.  
Att söka kunskap i något ointressant område känns enbart betungande och *kunskapsluckor* uppstår.
(D.v.s att det fastnar lite här och där och informationen blir bristfällig.) 
Tyvärr måste man ju ibland genomlida sådana tillfällen som man själv inte valt.
- Blir det då så bra i slutänden? är min fråga.

Att plugga under tvång med piskan vinande runt öronen ger faktiskt ingen lycklig student.
Prestationsångest uppstår och ingen kunskap fastnar i det tillståndet.
Däremot kan man bli en framgångsrik student om glädje och lust får infinna sig under lärandet...

Det finns även tillfällen då jag logiskt inte förstår hur kunskapen landade hos mig.
(Då infinner sig min tillit och jag blir tacksam över att få ta del ur något från ett högre plan.) 

 Väljer Du själv tillfälle när Du vill nyttja Dina kunskapsresurser?

Vem bestämmer att en person med viss kunskap är mer värdefull än en annan?

 JAG
 har min kunskap, mina erfarenheter och mina förutsättningar...
-det gör mig nöjd!