Ljuset...
ger mig som alltid ny, ren och härlig energi!
Upplevelser avlöser varandra hela tiden för att stärka och lyfta mig framåt.
- Månens lockande sken - Stjärnor på klar himmel - Reflexer i gnistrande vit snö - Solens första strålar en tidig morgon -
- Eldens sprakande flammor - Nattlampan över en god bok - Vänner som lyser upp tillvaron -
- Stearinljusets fladdrande sken vid frukosten - Lysande kommentarer av någon som känner mig in på skinnet -
- Ljuset som blixtrar förbi i barnens ögon när man busar - Kärleksglimten i ögat hos min man -
Vad mer kan man begära i tillvaron?
Tacksamheten över att få dela dessa ögonblick är enorm och jag kan inte med ord beskriva känslan.
Att njuta av varje tillfälle i mig själv och med min omgivning, det är livet!
Men ändå . . . trots att jag är till bredden fylld av tacksamhet så saknar jag två underbara ingredienser av ljuset,
men jag vet att de snart kommer till mig med råge, om si så där fyra månader!
Å det är ju inge fel i att ha framtidstro och längta efter något fantastiskt . . .
- Morgondaggens droppar som blänker i gräset - och - Solnedgångens skimmer över sjöns vatten -
KÄRLEK - TILLIT - TACKSAMHET
Kunskap
Men utifrån vad man har för kunskap kan det plötsligt infinna sig krav från omgivningen.
Då är det dax att fundera på vad man vill göra med sin kunskap?
För mig handlar kunskap om att få insikter i något som intresserar och berör mig ända in i själen.
Brinner man för ämnet fastnar informationen lättare och man bär kunskapen med glädje.
Att söka kunskap i något ointressant område känns enbart betungande och *kunskapsluckor* uppstår.
(D.v.s att det fastnar lite här och där och informationen blir bristfällig.)
Tyvärr måste man ju ibland genomlida sådana tillfällen som man själv inte valt.
- Blir det då så bra i slutänden? är min fråga.
Att plugga under tvång med piskan vinande runt öronen ger faktiskt ingen lycklig student.
Prestationsångest uppstår och ingen kunskap fastnar i det tillståndet.
Däremot kan man bli en framgångsrik student om glädje och lust får infinna sig under lärandet...
Det finns även tillfällen då jag logiskt inte förstår hur kunskapen landade hos mig.
(Då infinner sig min tillit och jag blir tacksam över att få ta del ur något från ett högre plan.)
Väljer Du själv tillfälle när Du vill nyttja Dina kunskapsresurser?
Vem bestämmer att en person med viss kunskap är mer värdefull än en annan?
JAG
har min kunskap, mina erfarenheter och mina förutsättningar...
-det gör mig nöjd!
